Dharmadårarna

Jack Kerouac

Artnr: 1237

ARTIKEL INFO

Jack Kerouacs roman Dharmadårarna i nyöversättning av Mats Zetterberg och med efterord av Tomas Polvall.
     Kort efter genombrottet med On the Road drog Kerouac sig undan i ett litet hus i Florida för att skriva en ny roman. Det blev The Dharma Bums, en av hans mest uppsluppna och lättillgängliga böcker. Han tjuvåker med godståg till San Francisco och söker upp gamla vänner att festa loss med på barer och stränder, diverse författare och musiker och bekymmerslösa flickor i en enda röra. Han drar ut i naturen med poeten och vildmarksfantasten Gary Snyder (i boken kallad Japhy Ryder) som inviger honom i hisnande zenbuddhistiska visdomar om vår gåtfulla tillvaro. De klättrar i berg och sover under bar himmel intill porlande bergsbäckar.
     Jack Kerouac (1922–1969) är den främste representanten för den inflytelserika amerikanska litteratureruptionen the beat generation. Det var Kerouac som myntade begreppet beat. Att vara beat är att vara slagen, nedslagen, utslagen men med en mirakulös positiv omvändningseffekt som befriar en från den dystra samhälleliga kravkatalogen och öppnar en för "det rena varandets trasiga och extatiska glädje".
     Kerouac är mest känd för genombrottsromanen On The Road från 1957, den numera legendariska liftarskildringen som återger hur han själv (i romanen under namnet Sal Paradise) kuskar omkring på vägarna och nyupptäcker USA i det mest genuina av perspektiv, nämligen det svettiga vägdammiga underifrånperspektivet. Bränntydliga flashbilder ger insikt efter insikt i vad livet i grunden går ut på. Kompisen Neal Cassady (i romanen kallad Dean Moriarty) är den viktiga inspirationskällan till romanens genomgående sinnesstämning, Neal som kör bil, småstjäl, liftar, snackar, raggar vildare än någon annan, Neal, den maniske livsnjutaren, den ohejdbare levnadskonstnären.
     Kerouac arbetade med On The Road i åratal. Han skrev om den gång på gång på olika vis innan han hittade rätt stil, "den spontana prosan", ett ohejdat okonstlat flöde av infallsrikt rakt-på-berättande. Det slutgiltiga manuskriptet till romanen blev en trettisex meter lång pappersslinga som matades genom skrivmaskinen under en treveckors oavbruten skrivpärs och växte till en pappersrulle med melondiameter att erbjuda de förbluffade bokförläggarna.
     Boken kom ut i början av september 1957 och blev genast en dundrande succé. The beat generation blev ett begrepp och Kerouac blev en mediagunstling som bjöds in i alla tänkbara sammanhang, fester, radioprogram, TV-shower. Han bemästrade inte berömmelsen. Efter att så länge harvat på som en vanlig föga framgångsrik författarslitvarg i det fördolda var han inkapabel att hantera den proportionslösa uppmärksamheten och började använda sig av flaskan i ohälsosamt hög grad för att söka lugn i tumultet.
     Redan i oktober märkte han vartåt det barkade och bestämde sig för att snarast försöka åtgärda den nyuppkomna situationen. Det gällde att hitta en plats i skymundan och börja skriva igen. Han hade en ny berättelse inom sig som måste ut på papper, upplevelser från 1955-56, och insåg att det bara skulle vara möjligt om han resolut drog sig tillbaka från ståhejet. Han isolerade sig i en liten stuga i Florida och satte sig att vänta på att skrivarflytet skulle återkomma och det dröjde inte länge, strax smattrade skrivmaskinen med samma pigga pisksnärtstoner som före genombrottet. På mindre än två veckor i månadsskiftet november-december 1957 hamrade han fram sin nya bok, The Dharma Bums.
     Dharmadårarna – som vi har valt att kalla boken på svenska – är en helt underbar inspirerande sprudlande livsbok i den typiska beatandan, det är Kerouac i högform.
     Han tjuvåker med godståg till San Francisco och söker upp gamla vänner att festa loss med på barer och stränder, diverse författare och musiker och bekymmerslösa flickor i en enda röra.
     Han drar ut i naturen med poeten och vildmarksfantasten Gary Snyder (i boken kallad Japhy Ryder) som inviger honom i hisnande zenbuddhistiska visdomar om vår gåtfulla tillvaro. De klättrar i berg och sover under bar himmel intill porlande bergsbäckar.
     Han liftar ner till Mexico och super till bland horor och rånare, liftar tillbaka upp genom 50-talsputtrande USA, han förevisar sin nya milda uppsyn för mor, syster, svåger som blir alldeles fnospiga på honom, osv, han lever, han frodas, han beat-beter sig i sitt alltid lika uppriktiga sökande efter den innersta livssubstansen, innebörden i att finnas till.
     Boken spänner över ett brett spektrum, allt från berusade påtända tre dygn långa San Francisco-fester till den ensamma dånande diamanttystnaden på Desolation Peak när han vikarierar som utkik högst uppe på den tunnluftiga bergstoppen med sysslan att spana efter lömska skogsbränder i horisonten.

Jack Kerouac: Dharmadårarna. Översättning: Mats Zetterberg. Efterord: Tomas Polvall. ISBN 978-91-7742-303-4. Klotband, sydda ark, högkvalitativt bokpapper, 272 sidor.