Knulp

Hermann Hesse

Artnr: 1236

ARTIKEL INFO

Hermann Hesses kortroman Knulp i nyöversättning av Erik Ågren. Knulp är sinnebilden för den coole vagabonden, gentlemannaluffaren som tar stunden som den kommer och inte oroar sig för imorron. Hans tvära kliv åt sidan, bort från ruljangsen, är ett högst medvetet beslut.
     Hermann Hesse (1877–1962, nobelpristagare 1946) är kanske mest känd för romanerna Stäppvargen och Siddhartha. Bakhåll har tidigare gett ut hans roman Demian, som vi nu följer upp med hans underbara mångbottnade underdog-outsider-berättelse Knulp. Boken är bara dryga 100 sidor, men vilka sidor!
     Knulp är en kringluffande vagabond, en frihetsälskande vandrare, och han lyckas ganska bra med sin finmejslade levnadskonst – åren går och hans livsstil består. Han tas emot som en glädjespridare var han än kommer, i varje by har han en vän han kan övernatta hos, lika gärna som han kan sova under bar himmel.
     Officiellt är han gesäll och har gesällbok i innerfickan som kan visas upp för ordningsmakten. Men sanningen är att han avskyr allt tvång och allt ordnat arbete, hans mästerskap i den svåra konsten att leva består i att ständigt vandra vidare.
     I Knulp har Hesse skapat en märklig figur som troligen innerst inne på något vis kan tilltala många – bara man vågar erkänna det. För visst är det i det närmaste tabu att bete sig som Knulp? Särskilt i vår tid – vägra delta, alltid ställa sig vid sidan om, helt lugnt strunta i allt som händer, strunta i vad alla andra påstår är viktigt.
     Knulp är absolut ingen lodis, han är inte alls försupen, inte på något vis utslagen eller förstörd, han behöver aldrig stå i dammet på landsvägen och tigga, men han är obekymrad och oansvarig och konsekvent arbetsskygg. Han vägrar helt enkelt att växa upp och bli en vanlig knegande knogande medborgare som de flesta andra.
     Knulp är hemlös. Men ändå inte. Han har bakvänt nog definierat hela tillvaron som sitt hem. Det småaktiga ägandet av pengar, ting, bostad får honom bara att rycka på axlarna. Allt det där är ytligt och oviktigt. Livet har andra mycket mer betydelsefulla sidor.
     Är han asocial? Nej, egentligen inte. För han passar på ett underligt sätt ändå in i gemenskapen. Han är konstigt nog väldigt omtyckt. Trots att han gör allting "fel". Han är omtyckt till och med av strävsamma hantverkare och idoga bönder som arbetar hårt i sitt anletes svett. De gör gärna en paus i sitt slit för att prata en stund med Knulp. Knulp utstrålar hopp och frihet, befrielse, han utstrålar oförstört oförfalskat liv.
     Och oräkneliga är de kvinnor som genast släpper vad de har för händer och sträcker på sig och rättar till håret och brister ut i ett välkomnande leende när de ser Knulp komma vandrande.
     Mer av handlingen ska inte berättas här, för boken blir strax riktigt spännande och vi vill inte föregripa vad som händer i denna synnerligen annorlunda berättelse.
     I likhet med i stort sett alla Hermann Hesses böcker handlar även Knulp om Hesse själv, i något avseende, om en sida av Hesse, kanske den han skulle ha blivit om han låtit sitt konstnärsjag ta över helt och låtit sitt lydiga ansvarskännande medborgarjag skopas ut ordentligt. Det är som med Harry Haller i Stäppvargen och Josef Knecht i Glaspärlespelet och Emil Sinclair i Demian, och ja, det är som med i stort sett alla Hermann Hesses romanfigurer: de är uppfinningsrika originella personligheter som försöker skapa sina alldeles egna metoder i livet, upptäcka sina egna vägar, hitta fram till en självständig vinkel på livsbilden.
     Vad passar just mig? Hur ska jag leva för att känna igen mig själv, för att känna mig som den jag verkligen är och inte missuppfatta mig själv bara för att jag försöker vara någon annan, någon som jag egentligen inte är.
     Boken tillhör den tidiga, mest innerliga delen av Hermann Hesses författarskap. Hesse fick sitt omedelbara publika genombrott med sin debutroman, Peter Camenzind, den utkom 1904 när han var 27 år och framgången medförde att han från denna dag och livet ut kunde försörja sig på sina böcker. Knulp tillhörde de texter han arbetade på i omgångar, från 1907 och framåt, tills den kom i tryck 1915. Även den blev en försäljningssuccé. I en rotlös tid med första världskrigets nedbrytande vansinne som inramning presenterade denna lilla bok lågmälda eviga frågor om vad som är frihetens kärna, om vad det innebär att försöka vara sig själv och inte sträva efter att bara bli en kopia av andra.

Hermann Hesse: Knulp. Översättning och efterord Erik Ågren. ISBN 978-91-7742-293-8. Klotband, sydda ark, högkvalitativt bokpapper, 128 sidor.

* SLUTSÅLD *