Minnen, drömmar och reflektioner

Marianne Faithfull

Artnr: 1278

ARTIKEL INFO

Marianne Faithfulls självbiografi Minnen, drömmar och reflektioner i översättning av Måns Winberg.
     Faithfull var bara 17 år när hon slog igenom som pop­sångerska med "As Tears Go By" och slungades ut i det glamorösa vilda livet bland Londonscenens alla rockstjärnor. "I slept with three members of The Rolling Stones and decided the lead singer was the best".
     Det blev en stor sak i media när polisens narkotikarotel slog till mot Keith Richards bostad i Redlands och Faithfull leddes ut framför pressfotografernas kamerablixtar med bara en skinnfäll över sin nakna kropp.
     Tidningarna utmålade henne som dum blondin, vilket var så långt ifrån sanningen det gick att komma. Hon var tvärtom en intellektuell reflekterande sökare, och hade en aktiv roll i Stones. Hitlåten "Sister Morphine" skrevs till exempel i samarbete mellan henne och Jagger-Richards.
     Men ett stort problem var redan då hennes omättliga jakt på fixar, hennes beroendenatur. Det fyraåriga förhållandet med Jagger slutade för hennes del med en nedfärd i malströmmen, djupt ner i heroinmissbrukets mörker.
     1972 var hon mycket illa däran och bodde bokstavligen på gatan, på en mur utanför ett rivningshus i London. Den gången räddades hon av skivproducenten Mike Leander som av en händelse stötte ihop med henne i ett gathörn och insåg hur det var fatt. Han ryckte handgripligen upp henne ur misären, ordnade lägenhet, tog henne till en studio, fick henne på fötter igen. Men missbruket återkom.
     1979 gjorde hon en ny bejublad comeback med albumet Broken English, kanske hennes största framgång någonsin. Titellåten, som hon själv skrev, tillägnades Ulrike Meinhof, RAF-terroristen – "What are we fighting for?..."
     Succé n ledde till turné er världen runt. Hon hade alltid svår scenskräck – det löste hon genom att antingen uppträda full eller hög som ett hus.
     Tre somrar undervisade hon i konsten att skriva låttexter på Jack Kerouac's School of Disembodied Poetics i Boulder, Colorado i USA tillsammans med Allen Ginsberg och William Burroughs. Hon berättade för Burroughs att det var hans bok Den nakna lunchen som gjorde henne till heroinist. Hon läste boken som mycket ung, hon var naiv och skyddslös och fullkomligt besatt av sin självdestruktivitet. Hon trodde att hon skulle komma bort från alla problem med hjälp av heroin, vilket hon förstås inte gjorde. Heroin är inte liv, det är det närmaste man kan komma döden medan man ännu lever. Burroughs suckade: "Kära du, det jag skrev var bara fakta, jag gav aldrig några råd".
     Numera är Faithfull dessbättre drogfri.
     Totalt har hon släppt mer än ett dussin album, på flera av dem har hon skrivit mer än hälften av låtarna själv, hon har skrivit böcker, hon har haft framgångar som skådespelerska både på scenen och på vita duken. Hon spelade Djävulen i Burroughs/Waits musikal Black Rider, hon spelade kejsarinnan Maria Teresa i Sofia Coppolas storfilm Marie Antoinette. Hennes vänskap med Jagger, Richards, Dylan och andra rockikoner har bestått genom åren – hennes bok vimlar av intressanta episoder om sådant. (När hon nämner 60-talet för Dylan gör han en uppgiven gest med handen. "Tala inte med mig om 60-talet. Jag ÄR 60-talet. Vill du ha det? Du kan få det!")
     Hon berättar både syrligt och varmt humoristiskt om ett fullkomligt häpnadsväckande liv. Hon har genomlevt cancer. Hon har hamnat i koma – flera gånger. Hon har haft nära-döden-upplevelser. Hon har alltid kommit igen.

Minnen, drömmar och reflektioner av Marianne Faithfull. Översättning: Måns Winberg.ISBN 978-91-7742-350-8. Högkvalitetspapper, sydda ark, hårda pärmar, tygrygg. 256 sidor.

* SLUTSÅLD *