Första sidorna ur: Tango för enbenta.

Om inte Nijinskij hade funnits hade jag aldrig skrivit det här. Jag visste inte ens vem Nijinskij var när bibliotekarien tog fram hans bok och sa läs den här Andersson det är en bok som handlar om väsentligheter. Om det är något här i livet jag saknar så är det väsentligheter så jag tog boken och läste ut den samma natt. När jag hade läst i två timmar var jag mycket upprörd. När man får tillfälle att se rakt in i en människa genom ett öppet sår blir man upprörd och yr. Jag tror att Nijinskij var en av de ärligaste människor som någonsin har funnits. Det sägs att han upphävde tyngdlagen när han dansade. Jag tycker att han upphävde tyngdlagen när han skrev också. Nijinskij var full av kärlek till sina medmänniskor. Jag älskar också mina medmänniskor. Jag älskar dem. Jag hatar ingen. Nu ljög jag. Men jag vill helst vara för mig själv. Läsa böcker och promenera eller cykla. När jag läser böcker känner jag att jag älskar människorna mer än annars. Om jag hinner med att läsa tillräckligt många böcker kan jag kanske driva hatet ur kroppen helt och hållet. Är det inte det som är livets mening? Att bli fri från hat? Men det går inte att dölja hat eller tvinga sig själv att älska. Hatet syns i ögonen och i mungiporna. Det syns på gången och rörelserna. Det finns där under skinnet och man vet att det finns där. En gång i tiden var jag med i en religiös förening. Jag arbetade hårt med att piska hatet ur min kropp men hur jag än försökte så fanns det kvar. Låg i en stor knuta inom mig och växte. Ibland kändes det som om det skulle explodera. En kväll söp jag mig full innan jag gick på mötet. När det var min tur att vittna reste jag mig och talade om att jag var en hatande människa. Ovärdig. Jag svor och skrek och förbannade Kristus och religionen. Jag kallade församlingsmedlemmarna för lögnare och hycklare. Till slut brast jag i gråt och la mig ner på golvet. Två vänner följde mig hem. Några dagar senare fick jag ett brev från församlingen. Vi förlåter dig, käre broder. Vi förstår att du har problem. Alla har problem. Vi ber för dig. Kristus kommer att hjälpa dig. Gud vare med dig. Välkommen till oss igen. Jag gick aldrig tillbaka till dem. Ibland träffar jag någon av församlingsmedlemmarna ute på stan. Jag vänder alltid bort huvudet. De tror att jag har problem med spriten. De tar fel. Jag super en gång emellanåt. Jag tycker om det. Men alkoholen betyder inget för mig. Jag tänker aldrig på den. När jag super vill jag gärna röra på mig. Kan inte vara stilla. Supa och läsa går inte så bra ihop. Jag har hört att det finns författare som super när de skriver. Jag förstår inte hur det kan fungera.

Bakhålls efterlängtade nyutgåva

Tango för enbenta – den frihetstörstande metallarbetaren Karl Anderssons berättelse om sig själv – en efterlängtad nyutgåva av en Dahlströmroman som urprungligen utkom på AWE/Gebers 1981 och sedan länge har varit slutsåld och antikvariskt eftersökt.
   Karl Anderssons berättelse är rabiat och sluggerfrän men också finstämd och vardagsvacker. Han varvar historien om sitt kompromisslösa anarkistiska uppror mot det rigida-frigida Sverige med solvarma erotiska episoder från sin ungdom.
   Obetalbar är den ångande berättelsen om den yppiga Mary Lou från USA som dimper ner som en bomb i den sävliga svenska småstaden och hettar upp huvudpersonens tonår till det outhärdliga. En annan episod handlar om Britten som Karl blir kär i på avstånd medan hon är intagen på hospitalet. När hon skrivs ut blir han ilurad att hon är död, men han lyckas spåra upp henne och hon är fullt frisk, åtminstone kroppsligt. (Episoden har blivit kortfilm som visats på TV, "Den första kyssen", regi Mats Olof Olsson.)
   Karl Andersson är en man med stora passioner och lidelser. Han spelar gärna smäktande rödglödgad tango på sitt dragspel och eldar upp sig till metafysiska höjder. Samtidigt är han en robust vardagsman som skulle vilja samla hela svenska folket till ett nytt snapphaneuppror, ett massivt upplopp, en revolt mot det förtorkade byråkratiska gråsverige, en frispark för alla livsandar.
   Emellanåt åker han till Köpenhamn och tar sig en bläcka. Det här var före brons tid så han åker färja och att det går långsamt gör inget för resan går lika mycket tvärsigenom hela kosmos. Han har lätt att hitta danska kvinnor som gillar en svensk som förstår danska och reser med vidöppna spjäll och utstrålar vanlig enkel bussighet.
   Karl Andersson vantrivs så till den grad med tillvaron i det så kallade välfärdslandet – "den ständigt pågående likvakan" – att han till sist barrikaderar sig i sin stuga på landet. Han klarar sig utmärkt i sin ensamhet – ända tills myndigheterna börjar lägga sig i...
   Tango för enbenta är ytterligare en volym i sviten av Bakhålls nyutgåvor av Sture Dahlströms legendariska böcker. I samma utförande har tidigare följande utkommit: Den galopperande svensken (2001), Den store Blondino (2002) och Gökmannen (2003).

Bakhålls nyutgåva är inte en enkel reprintutgåva av förstaupplagan från 1981 utan en från grunden nygjord bok. Ny sättning, högkvalitativt bokpapper, trådade ark, hårda pärmar, skyddsomslag, ingen möda har sparats. Det är en stor glädje för Bakhåll att få presentera boken i detta extra vackra och påkostade utförande. ISBN 91-7742-207-4.