Sture Dahlströmsällskapet, c/o Bakhåll, Box 1114, 221 04 Lund, faxnr: 046-12 61 82
Kärlekens burleska anatomi (1988) består av sju noveller, varvade
med författarkommentarer om tillkomst och känslobakgrund. "Som en sten i
mörkret" och "Pegaso" är soliga jazznoveller i andan av dom tidiga
romanerna, "Den skallige", "Kukskrinet" och "Belägringen" är lödiga
berättelser med humoristiskt galen tonårssexualitet tagen på kornet.
Titelnovellen är en snabb visuell virvel, en experimentell
dahlströmjazzfilm. "Trämannen" en episodnovell om mötet med en stollig
trähandlare i Paris.
Litteratur, konst, film, jazz, fantasins hela svängrum är för
dahlströmhjältarna ljusspalten att vandra i. Runtom finns stelhet, låsthet,
förkonstling, missriktad människokraft ett stort tungt mörker som hela
tiden försöker pressa sej på den lilla livsälskande individen. "Galen"
eller inte, "normal" eller inte här handlar det om att bjuda motstånd,
att med sin egen fantasikraft upprätthålla frihet och då kan man mycket väl
hamna i "det overkliga" ibland. Som Fitzenstrahl uttrycker det: "Ibland får
jag för mig att jag befinner mig djupt inne i en av mina egna filmer."
Dahlströmhjältens revolt är sensuell och omedelbar. Den är dadaistisk
dvs spontan och antiteoretisk. Det säjer sej självt att man inte kan
analysera den och sätta den på formel såna abstraktioner och krystade
intellektuella grepp tillhör just sånt som den riktar sej mot. Den ska inte
analyseras, den ska kännas, utföras, upplevas. Om inte i praktiken så
åtminstone som en befriande fantasi. Den är naturlig och självklar. En
ohejdbar framvräkande livsyttring.