En av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska romaner – Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald – nu i efterlängtad nyöversättning.
     Nick Carraway kommer till New York för att bli aktiemäklare. Han flyttar in i en villa på Long Island och börjar umgås med det flärdfulla paret Tom och Daisy Buchanan. Till granne får han en ytterligt gåtfull och kolossalt förmögen man som ger storslagna fester, oftast utan att själv visa sig. Grannens namn är Jay Gatsby.
     The Great Gatsby är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner och den visar inte någon tendens att förlora sin förmåga att fascinera ständigt nya läsare.
     Den är lika känd för miljön som målas upp, den glittrande partyvärlden i New York under det vimsiga 1920-talet, med nattklubbarna och upptempojazzen, med det obekymrade förmögna partyfolket med sina snabba sportbilar och efterfester i lyxvillaförorterna, som för handlingen – den blossande heta kärlekshistorien som trotsar både besinning och förnuft.
     För översättningen står Christian Ekvall som också har skrivit ett informativt efterord om den legendariske författaren och den legendariska romanen.
     Fitzgerald tillhörde "the lost generation", det "glada" 20-talets förlorade författargeneration, som efter första världskrigets moraliska katastrof hade svårt att tro människan om gott och drog slutsatsen att cynismen och likgiltigheten som bredde ut sig var motiverad och definitiv. Fitzgerald kallade själv epoken för "jazzåldern", de nöjeslystna charlstondansande flapperkvinnornas och deras nonchalanta kavaljerers tidevarv.
     Så levde han för övrigt själv, nöjeslystet och nonchalant, med sin extravaganta fru Zelda.
     Det kan tyckas ironiskt att författaren bakom The Great Gatsby, som målar fram ett så föga smickrande porträtt av sin tids fixering vid ytliga värden, gjorde så mycket för att leva upp till kändiskulten kring sig själv. Hjälpta av Zeldas intervjuer och artiklar såg paret till att lansera sig själva som jazzålderns vilda upptågsmakare, och tidningarna hade ständigt nya skandalhistorier att skriva om. Scott och Zelda blev mycket lätt fulla, gjorde bort sig på fester, däckade allt som oftast och fick bäras ut och skickas hem i taxi.
     När Fitzgerald mötte Hemingway på Dingo Bar i Paris 1925 hade den senare ännu bara fått några enstaka noveller publicerade i små litterära tidskrifter i Paris och Berlin. I Fitzgerald fick han en vän som kunde lära honom hur litteraturbranschen fungerade och dessutom ge honom en rejäl skjuts i karriären. Fitzgerald lyckades övertyga Hemingway om att stryka de två första kapitlen i The Sun Also Rises och föreslog vilket förlag manuskriptet skulle skickas till. Det var början på en strålande karriär för Hemingway, men Fitzgeralds egen skulle snart störta brant neråt. Då, 1925, var Fitzgerald fortfarande mästaren och Hemingway lärlingen, och lärlingen anade vad som komma skulle och manade försiktigt på sin mentor: Tog han sig ur sin ytliga livsstil för att istället betrakta eländet på håll skulle han såklart skriva ännu bättre!
     Våren 1930 led Zelda ett svårt sammanbrott och lades in på mentalsjukhus i Schweiz, diagnosticerad som schizofren. I sina långa brev till maken skrev hon om hur de båda hade "fördärvat varandra", och sedan läkarna förstått att alkoholen hade spelat en stor roll i Zeldas kollaps gjorde man flera misslyckade försök att få även hennes make att komma till insikt om sina problem. Fitzgerald skyllde sitt drickande på Zelda och sa att han hade börjat sitt hårda festande med henne för att hon tyckte mer om honom när han var full. När Zelda blev utskriven ett år senare och paret flyttade tillbaka till USA fick Scott en chans han sett fram emot, att åka till Hollywood för att skriva "kvicka repliker" åt en film. Efter fem veckor fick han lämna projektet sedan han uppträtt skandalöst på en fest som producentens fru höll.
     Sammanlagt skrev F Scott Fitzgerald fyra romaner, av vilka den första, This Side of Paradise och den tredje The Great Gatsby hade störst framgång. När den fjärde skrevs, Tender is the Night, var alkoholintaget omfattande och texten tillkom under stor ansträngning i de allt kortare luckorna mellan perioderna. En sista ofullbordad roman, The Last Tycoon, handlade om F Scotts besvikelser i filmbranschen.
     Vodkan nötte även på hans kroppsliga skärpa. Han fick sin tredje och dödliga hjärtattack 1940, vid endast 44 års ålder.
     Åtta år senare brann mentalsjukhuset i Asheville. I eldsvådan dog Zelda, hon blev 48.
     Båda förtärdes av samma sorts flammor, den kombinerade heta passionens och kyliga distansens destruerande lågor. Men verket består, mästerverket som så sanningsenligt gestaltar den praktfulla nonchalansens avigsidor, den förlorade generationens alltjämt skimrande vackra skärvor, för varje ny generation att spegla sig i.

F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby. Översättning och efterord: Christian Ekvall. ISBN 978-91-7742-318-8. Klotband, sydda ark, högkvalitativt bokpapper, 208 sidor.