Johann Wolfgang von Goethes mysteriöst märkliga
medvetandebändande berättelse Sagan i nyöversättning och med efterord av
Hans Blomqvist och Erik Ågren. Åtskilliga av Goethes verk har position som milstolpar i den västerländska
kulturhistorien. Hit hör t ex dramat Faust, romanen Den unge Werthers
lidanden och dikten Älvkungen, för att bara nämna några. Hit hör också hans
bland kännarna ständigt omtalade berättelse Sagan kanske hans mest
märkvärdiga verk. Goethe berättar här en mycket underlig historia med ett tätt och bestämt
tonfall, nervöst, hyperaktivt. Som läsare upplever man sig inkastad i ett
livsviktigt men okontrollerbart skeende, man vet varken ut eller in, man
häpnar, man gapar i oavbruten förvåning. Hade vanliga sagor en oskyldig
spänning när man var barn är denna helt annorlunda. En överelektrifierad
malströmsresa genom mycket allvarliga dimensioner. Som om livets alla
ridåer plötsligt rämnar och sinnenas alla luckor slås upp för första
gången. Vi möter idel extrema figurer. Färjkarlen som ska ha exakt två kålhuvuden,
två kronärtskockor och två lökar som betalning för att ta en över floden,
annars naglar han fast en med en gest så att man inte kommer ur fläcken.
Eller också går han med på en kort betalningsfrist förutsatt att man doppar
handen i vattnet. Handen blir genast svart och börjar stegvis krympa tills
man betalt skulden. Betalar man inte innan tiden är ute försvinner handen
helt. Här finns lyktmannen. Skenet från hans lykta förvandlar alla stenar till
guld, allt trä till silver, alla döda djur till ädelstenar och förintar
alla metaller. Här finns jätten som är så svag att han inte kan lyfta ett halmstrå, men
hans skugga är en bro över floden som till och med kan bära tunga vagnar. Två irriterande försmädligt skrattande irrbloss gör entré. När de skakar på
sig spiller de guldmynt på marken. Mynten slukas av den gröna ormen som av
denna ovanliga kost blir självlysande. Han ringlar snabbt iväg till det
underjordiska mörklagda templet. Nu kan han äntligen se sig omkring därinne
eftersom han själv utsänder ljus. Och sagans undersköna kvinna, Liljan kallad, har vanskliga egenskaper. Hon
dödar allt levande hon rör vid och väcker allt dött till liv. Hit kommer ynglingen. Förvirrad. Ställd. Han famlar sig omkring för att
försöka hitta den kamouflerade stigen genom den ödesdigra berättelsen. Boken är oerhört spännande. Som läsare är man hela tiden införstådd med att
varje enskilt steg, även om det är mystifierat, är avgörande. Upplösningen
är magnifik. Boken har ända sedan Goethes egen tid tolkats och diskuterats i det
oändliga. En del har uppfattat den som en introduktion till mystiken.
Goethe själv gav ingen vägledning till hur Sagan i sina detaljer eller i
sin helhet ska tolkas. Genom århundraden har läsare grubblat... Nu är det
vår tur!
Johann Wolfgang von Goethe: Sagan. I översättning och med
efterord av Hans Blomqvist och Erik Ågren. ISBN 978-91-7742-344-7.
Högkvalitetspapper, sydda ark, hårda pärmar, tygrygg. 80 sidor.
|