Johann Wolfgang von Goethe: Sagan Johann Wolfgang von Goethes mysteriöst märkliga medvetandebändande berättelse Sagan i nyöversättning och med efterord av Hans Blomqvist och Erik Ågren.
     Åtskilliga av Goethes verk har position som milstolpar i den västerländska kulturhistorien. Hit hör t ex dramat Faust, romanen Den unge Werthers lidanden och dikten Älvkungen, för att bara nämna några. Hit hör också hans bland kännarna ständigt omtalade berättelse Sagan – kanske hans mest märkvärdiga verk.
     Goethe berättar här en mycket underlig historia med ett tätt och bestämt tonfall, nervöst, hyperaktivt. Som läsare upplever man sig inkastad i ett livsviktigt men okontrollerbart skeende, man vet varken ut eller in, man häpnar, man gapar i oavbruten förvåning. Hade vanliga sagor en oskyldig spänning när man var barn är denna helt annorlunda. En överelektrifierad malströmsresa genom mycket allvarliga dimensioner. Som om livets alla ridåer plötsligt rämnar och sinnenas alla luckor slås upp – för första gången.
     Vi möter idel extrema figurer. Färjkarlen som ska ha exakt två kålhuvuden, två kronärtskockor och två lökar som betalning för att ta en över floden, annars naglar han fast en med en gest så att man inte kommer ur fläcken. Eller också går han med på en kort betalningsfrist förutsatt att man doppar handen i vattnet. Handen blir genast svart och börjar stegvis krympa tills man betalt skulden. Betalar man inte innan tiden är ute försvinner handen helt.
     Här finns lyktmannen. Skenet från hans lykta förvandlar alla stenar till guld, allt trä till silver, alla döda djur till ädelstenar och förintar alla metaller.
     Här finns jätten som är så svag att han inte kan lyfta ett halmstrå, men hans skugga är en bro över floden som till och med kan bära tunga vagnar.
     Två irriterande försmädligt skrattande irrbloss gör entré. När de skakar på sig spiller de guldmynt på marken. Mynten slukas av den gröna ormen som av denna ovanliga kost blir självlysande. Han ringlar snabbt iväg till det underjordiska mörklagda templet. Nu kan han äntligen se sig omkring därinne eftersom han själv utsänder ljus.
     Och sagans undersköna kvinna, Liljan kallad, har vanskliga egenskaper. Hon dödar allt levande hon rör vid och väcker allt dött till liv.
     Hit kommer ynglingen. Förvirrad. Ställd. Han famlar sig omkring för att försöka hitta den kamouflerade stigen genom den ödesdigra berättelsen.
     Boken är oerhört spännande. Som läsare är man hela tiden införstådd med att varje enskilt steg, även om det är mystifierat, är avgörande. Upplösningen är magnifik.
     Boken har ända sedan Goethes egen tid tolkats och diskuterats i det oändliga. En del har uppfattat den som en introduktion till mystiken. Goethe själv gav ingen vägledning till hur Sagan i sina detaljer eller i sin helhet ska tolkas. Genom århundraden har läsare grubblat... Nu är det vår tur!

Johann Wolfgang von Goethe: Sagan. I översättning och med efterord av Hans Blomqvist och Erik Ågren. ISBN 978-91-7742-344-7. Högkvalitetspapper, sydda ark, hårda pärmar, tygrygg. 80 sidor.