Malte Laudrids Brigges anteckningar Rainer Maria Rilkes legendariska outsiderblogg: Malte Laurids Brigges anteckningar i nyöversättning av Erik Ågren.
     Rainer Maria Rilke (1875–1926) är känd som en av det tyska språkets absolut främsta poeter. Hans svit Duinoelegierna nämns i första andetaget vid varje uppräkning av 1900-talets viktigaste diktverk. Han är också berömd för sitt enda stora prosaarbete: denna mycket märkliga roman.
     Vad Rilke ville skriva var en "fiktiv självbiografi", han ville berätta om sig själv, hur han innerst inne upplevde livet, utan att behöva hålla sig till triviala yttre sanningar. Här gäller den djupare sanningen, känslans värld, den omutbara världen. Här finns både spöken och tidshopp och skillnaden mellan galen och psykiskt frisk är puts väck. Rilke gjorde sitt alter ego ganska olik sig själv till det yttre, han diktade ihop en figur: Malte Laurids Brigge, en ung dansk adelsman uppvuxen på aristokratiska gods med anemiska morbröder och konstiga kusiner och fullt materialiserade spöken som värdigt skrider genom salongerna mitt på blanka förmiddan.
     Rilke var samtida med Kafka men lite äldre, båda växte upp småborgerligt i Prag och skrev på tyska, Kafka dog 1924 41 år gammal, Rilke dog 1926 51 år gammal, och det finns mycket som påminner om Kafka i Rilkes prosa, känslan av hjärtknipande utanförskap, ifrågasättandet av de enklaste vardagshändelser, men också mycket som skiljer dem åt, Kafka driver alltid resonemang systematiskt framåt och beskriver allt med fotografisk skärpa, Rilke arbetar snarare bakåt, med motbevis, det blir undanglidande men får totaleffekt, läsaren måste ge sig på nåd och onåd, författaren/ domptören tar över hela verklighetskontakten.
     Rilkes far hade varit officer och blev sedan tjänsteman vid järnvägen, hans mor som kom från överklassen gifte ner sig när hon gifte sig med Rilkes far, hon var van vid lyx men fick hålla till godo med små villkor i en liten hyreslägenhet. Äktenskapet blev olyckligt och när Rilke började skolan separerade föräldrarna. Rilke skickades till internatskola men blev aldrig officer som det var tänkt och skrev senare en novell om pennalismen på skolan. Istället började han läsa vid universitetet, först juridik, sedan humaniora. Han startade en poesitidskrift. Han gifte sig med en konstnär, skulptrisen Clara Westhoff, de fick en dotter, men kom att leva mest på skilda håll. Rilke hamnade i Paris med uppgiften att skriva en bok om konstnären Auguste Rodin. Han vantrivdes ohyggligt och många av Parisintrycken blev elektriska scener i Briggeboken.
     Rilke hade en vurm för Danmark och Sverige, hans litteräre favorit var den danske författaren J P Jacobsen som han läste på danska, han kände Ellen Key och 1904 bodde han ett halvår i Sverige, bland annat på Borgeby gård utanför Lund. Han identifierade sig på något vis med det skandinaviska, romantiserade det, gjorde som sagt sitt alter ego Malte Laurids Brigge till dansk och en slädfärd som Rilke upplevde till Ellen Keys släktgård i Småland gav motiv till en slädfärd som den unge Malte företar i boken.
     Romanfiguren Brigge är en överkänslig person som iakttar sin omgivning minutiöst och utsätter varenda detalj för intensiv analys – så till den grad att hans förstånd hotar att brista. Han skärper sina sinnen till det yttersta, han vill försöka uppfatta och förstå tingen som de egentligen är. Ljudet av ett plåtlock som rullar på golvet i grannlägenheten föranleder en teori om lockets dolda inre vilja att återvända till burken. Och inte bara tingen, även människorna, främlingarna på gatan, de blinda tiggarna, de hetsade parisarna som anonymt ilar förbi.
     Brigge irrar omkring i Paris. Hans överkritiska hållning fjärmar honom från omvärlden. Inget är äkta, folks handlingar är ett bakslugt spel, gester och miner är skådespelarfasoner. Efter denna tilltrokollaps finns inte heller hoppet om kärlek kvar och i en halsbrytande utläggning förklarar han att vad den förlorade sonen i Jesu liknelse i själva verket ville var att slippa bli älskad, det var därför han gav sig av. Det här är nog det mest extrema outsiderskap som är möjligt, outsidern helt utan illusioner: Älskar ni mig har ni missförstått vem jag är!
     Rilkes/Brigges anteckningar är hisnande läsning – en loggbok över en omöjlig sanningssökares vådliga livsfärd som ställer varje läsares begrepp om tillvaroförståelsen på huvudet.

Rainer Maria Rilke: Malte Laurids Brigges anteckningar. Översättning och efterord av Erik Ågren. 178 sidor. Högkvalitetspapper, sydda ark, hårda pärmar, tygrygg. ISBN 91-7742-232-5.