En bok med utvalda serier och skämtteckningar av den legendariske Oskar Andersson som har fått titeln Mannen som gör vad som faller honom in. Oskar Andersson (1877–1906) är den store pionjären inom "galen" svensk humor, genialisk skämttecknare, banbrytande serieskapare. Det är nu runt 100 år sedan hans ritstift ristade dessa rappa respektlösa bilder som slog knock på hans samtid och än idag känns överrumplande och omruskande. Runt sekelskiftet 1900 blomstrade skämtpressen i Sverige med mer än ett halvdussin veckotidningar med uppläggningen skämtteckningar, anekdoter, politiska karikatyrer, kåserier. Till de främsta hörde Söndags-Nisse som startades redan 1862 och Strix som startades av Albert Engström när han lämnade Söndags-Nisse 1897. "Förlusten av Engström" blev ett hårt slag för Söndags-Nisse men uppvägdes till stora delar av vad som hände senare samma år när den unge Oskar Andersson, blott 20 år, lång, blond, blyg, steg in på redaktionen och bad att få visa några av sina teckningar, diskret signerade med initialerna O A. Chefredaktören Hugo Vallentin och hans medhjälpare Hasse Zetterström som skulle bli den näste chefredaktören insåg genast att de hade fått besök av en verklig begåvning, en kommande stjärna. O A ombads att illustrera några texter till nästa nummer och fick honoraret i förskott. Från den dagen till sin förtidiga död för egen hand nio år senare arbetade O A främst för Söndags-Nisse. Sammanlagt producerade han närmare tusentalet teckningar och serier, ett imponerande livsverk utfört på mindre än ett decennium, i en lång rad unika manér, en efterlämnad konstskatt som skänkt honom en position som en av de absolut främsta i den svenska skämtteckningens historia. Till O A:s mest karismatiska figurer hör den underlige Mannen som gör vad som faller honom in. O A tecknade sammanlagt ett 20-tal serier och teckningar med denne huvudrollsinnehavare, flera av dem har vi inkluderat i föreliggande urvalsvolym. De är goda representanter för O A:s särart. Rent serietekniskt är de fulländade, rörelsen från ruta till ruta är perfekt, dramaturgin (starten–stegringen–upplösningen) är klockren, tempot är högsta möjliga och kontrollen är total: O A styr raskt läsarens blick till detaljen som bär poängen, det hela har mästarhandlagets prägel av självklarhet. Samtidigt är figuren som koncept, innebörden av hans handlingar – eller som Kant uttryckte det "maximen för hans handlande" – så till ytterlighet förbryllande. Som läsare börjar man grubbla: är denne resolute man svag eller stark? Han beter sig asocialt och verkar därför vara obotligt ensam men lider han av denna ensamhet? Eller är han en imponerande levnadskonstnär? I ett småborgerligt kapitalistiskt anpassningssamhälle där folk ävlas att göra allting rätt i hopp om att kunna höja sig ett litet pinnhål på samhällsstegen leder ett sådant handlingsmönster förstås käpprätt åt fanders, man fryses ut och trampas ner, man slutar i rännstenen, men hur blev anpassningssamhället lika med verkligheten? Om tvärtom alla gjorde vad som föll dem in, jämt, vad skulle hända då? Skulle hyckleriet i världen skalas bort och all samvaro bli uppriktigare? Hösten 1906 drabbades O A av en djup depression, mycket allvarligare än de psykiska problem som vanligen plågade honom. Bekanta som råkade honom den sista tiden noterade att han talade osammanhängande och verkade mycket olycklig. Han drog sig tillbaka till föräldrarnas stuga på Ekerö men depressionen lättade inte. De sista timmarna iakttogs han irra omkring förvirrad på Ekerö. Han hittades död på en obebyggd tomt, han hade både skurit sig i handlederna och skjutit sig i huvudet. En olycklig människa, en stor konstnär, en gåtfull personlighet som själv avslutade sitt liv vid bara 29 års ålder. Man kan inte låta bli att reflektera över hur mycket han skulle ha åstadkommit om han kommit ur depressionen och fått leva ett långt liv. Oskar Andersson: Mannen som gör vad som faller honom in. ISBN 91-7742-230-9. Serier och skämtteckningar i urval. Efterord av Peter Glas. Inbunden i hårda pärmar, tygrygg.
|
