Den moderna klassikern På marmorklipporna av Ernst Jünger i nyöversättning och med efterord av Hans Blomqvist och Erik Ågren.
     Ernst Jünger var en intellektuell gigant, därtill en solitär och monolit med en unik position i den tyska litteraturen, en självsvåldigt erövrad position som inte kan jämföras med någon annans. Han deltog både i första världskriget (som soldat i skyttegravarna där han sårades 14 gånger och tilldelades tapperhetsmedaljen av högsta graden) och andra världskriget (som officer i tyska armén, stationerad i det ockuperade Paris, där han sysslade med brevcensur) – och levde sedan i ytterligare mer än 50 år intensivt verksam som författare innan han dog 1998 nästan 103 år gammal.
     Hans författarskap är stort och egensinnigt, för att uttrycka det milt. Han har beskyllts för att ha stått nazismen nära, men i själva verket var han motståndare till nazismen och hade visioner om ett annat slag av militäristiskt samhälle.
     Bland de av hans böcker som har utkommit på svenska märks I stålstormen – en roman baserad på hans egna upplevelser i skyttegravarna i första världskriget, en isande saklig framställning, ofta omtalad för den högst speciella berättarhållningen som konsekvent undviker att lägga känslomässiga eller moraliska aspekter på de blodiga händelserna, hans Dagböcker från andra världskriget, boken Psykonauterna – rus och droger – om hans experiment med hallucinogena droger och Eumeswil – en roman som utspelar sig i en fjärran framtid i en annan sorts samhälle med en huvudperson som strävar efter att vara "anark", dvs helt sakna förbindelser med politik och samhällsstyre och enbart vara individ.
     En särställning i Jüngers författarskap intas av den finstämda berättelsen På marmorklipporna. Det är en kortroman, boken är på bara 144 sidor. Den har tolkats som ett kamouflerat angrepp på nazismen, men enligt författaren är den mycket mer än så.
     Handlingen utspelas i ett överdådigt bergslandskap med hisnande vyer, stupande klippor, böljande skogar, frodiga ängsmarker. Berättaren och hans bror som tidigare varit soldater har dragit sig tillbaka till ett liv som eremiter. Allt de sysslar med är botaniska studier och vittra samtal. De gör sina strövtåg i landskapet och iakttar naturens överflödande detaljer och välbalanserade samband och återvänder till den stora slottsliknande byggnaden högt uppe på marmorklipporna. Där har de ett välordnat bibliotek och ett välskött herbarium för alla de tusentals torkade växter de pressat och monterat på pappersark i mästaren Linnaeus anda.
     I samma trakt härjar den fruktade överskogvaktaren, med drag av både Hitler och Göring, och hans råbarkade trupper som plundrar och förstör. Överskogvaktarens mål är total makt och hans verktyg är terror. Han är personligen hela tiden i faggorna, ibland ekar till och med hans skratt på avstånd i skogen. Han söker ständigt efter konfrontation eftersom han tillhör "den sortens herrar som jublar när man sätter sig upp mot dem. Skräcken är hans element".
     Ännu en kort tid kan berättaren och hans bror fortsätta sina förandligade naturstudier – när så plötsligt en dag vansinnesdrabbningarna bryter fram i full kraft...
     Boken kan läsas som en allegori: här står allt det fina i mänsklig strävan, kunskap, klokhet, konstruktivitet, respekt och vördnad för naturen mot allt det sämsta: girighet, grymhet, maktlystnad, destruktivitet, ondska. Vissa har menat att det hela handlar om de kloka och sunda medborgarnas situation när nazismen tog makten över Tyskland under 1930-talet och steg för steg tvingade fram den ohyggliga megaförstörelsen.
     Enligt andra (även Jünger själv har uttalat sig i en sådan riktning) handlar boken inte uttryckligen om nazismen och motståndet mot nazismen utan om mänsklig strävan överhuvudtaget, om iakttagelsen att den mänskliga konstruktiviteten tycks befinna sig på kollisionskurs med den lika avancerade mänskliga destruktiviteten. Allt det vackra som byggs upp kan när som helst rivas ner, alla mödosamma livsverk kan bli till stoft på ett ögonblick, och detta är inte att förvånas över – det är nämligen typiskt för mänskliga aktiviteter att de förr eller senare slår slint. Det är sanningar som dessa som gör boken till en så smärtsamt vacker berättelse.
     Boken kom i original ut 1939 och såldes i sex upplagor utan att Hitlers censur ingrep. Först när sjunde upplagan skulle tryckas 1942 stoppades den.

Ernst Jünger: På marmorklipporna. Översättning och efterord: Hans Blomqvist och Erik Ågren. ISBN 978-91-7742-339-3. Högkvalitetspapper, sydda ark, hårda pärmar, tygrygg. 144 sidor.