Lasse-Majas besynnerliga öden i nyutgåva på Bakhåll. Lasse-Maja (som egentligen hette Lars Molin) var en legendarisk tjuv som gäckade lagens arm med sina påhittiga stöldturnéer i Mälardalen i början av 1800-talet, ofta utklädd till kvinna. Till sist greps han och spärrades in på Carlstens fästning där han satt i 25 år. Hans redogörelser för vad han gjort blev 1800-talets stora kriminalbestseller.
     Han var nätt i kroppen och hade slät rosig hy och klen skäggväxt. Därtill hade han lösbröst i form av två kupor som putade precis lagom mycket. Det lär ha varit stört omöjligt, även för en skarpögd iakttagare, att skilja honom från ett äkta fruntimmer.
     Vart han kom duperade han alla och blev alltid lika vänligt bemött. Vem kunde tro att den tjusiga mamsellen, som presenterade sig som alltifrån smedsdotter från Bergslagen till prästdotter från Närke, i själva verket var den ökände storskurken. Man bad honom stiga in och gav honom rum för natten. Ibland fick han till och med anställning som hushållerska och anförtroddes nycklarna till förråden. Ingen anade oråd förrän han plötsligt försvunnit spårlöst med gårdens alla värdesaker.
     Gång på gång greps han av polis men lyckades alltid smita sin väg – utom sista gången när han dömdes till livstids straffarbete på Carlstens fästning i Marstrand där han satt i 25 år tills han blev benådad av Karl XIV Johan. Därefter levde han i 6 år i frihet innan han dog 1845.
     Under åren på fästning gjorde han sig känd som en färgstark berättare när han skroderade om sina bravader inför medfångar och besökare. Historierna skrevs ner och utkom i bokform första gången 1833 och sedan i ideliga nyutgåvor.
     Boken blev snabbt en av 1800-talets största svenska bestsellers. Eftersom Lasse-Maja berättar helt oblygt om hur han bär sig åt, i detalj, hur han lurar skjortan av folk och bestjäl dem inpå bara skinnet, ansågs texten rent officiellt som förbjuden läsning. Moralens väktare ansåg att boken uppmanade till brott och fördömde den å det skarpaste. Men likafullt lästes den i både slott och koja.
     Den kom ut i över 50 (!) upplagor på 1800-talet och sedan även i ett halvdussin utgåvor på 1900-talet. De allra flesta av dessa utgåvor har varit förkortade. Från originalutgåvans 200 sidor har affärssinnade utgivare ansett sig kunna gå ner till 160, 140 i ett fall till så lite som 67 sidor. Man har gått fram med saxen och klippt ner och strukit för att få ett mer lätthanterligt försäljningsobjekt. Verket har med andra ord knappast behandlats med tillbörlig respekt. Bakhålls utgåva däremot återger originalutgåvans hela text utan förkortningar. Vidare har vi – försiktigt, för att inte på minsta sätt skada berättelserna – bearbetat språkdräkten lite åt det nutidssvenska hållet för att göra den flyhänta framställningen ännu mer lättillgänglig för nutida läsare. I ett efterord berättar experten Edvard Matz om Lasse-Maja som legend och verklig person.