Tuli Kupferbergs galna goda-råd-bok 1001 sätt att leva
utan att arbeta, i översättning och med efterord av Christian Ekvall.
Tuli Kupferberg (1923–2010) kallades "världens äldsta rockstjärna".
Tillsammans med Ed Sanders blev han berömd/ökänd redan på 60-talet med den
ohejdbara anti-etablissemanget-rock-&-performance-gruppen The Fugs. Och
allt sedan dess var han varit oavbrutet verksam på alla
alternativkulturella områden man överhuvudtaget kan tänka sig – han har
turnerat, släppt skivor, författat böcker, drivit bokförlag, startat
teatrar, ordnat rockfestivaler, osv, och stått på barrikaderna i fem
decennier som den outtröttlige totalfrihetsvisionär han är. På slutet sände
han sitt eget TV-program Revolting News varannan måndag på en lokal New
York-kanal.
Hans plötsliga hugskott – en jungfrulig dag, tidigt 60-tal – att skriva en
bok om hur angeläget det är att inte arbeta för hårt, som så många tyvärr
gör, utan hellre försöka leva lite laid back så att man åtminstone har
skuggan av en chans att hinna uppfatta själva poängen med livet, har med
tiden blivit en modern klassiker.
Nu kommer boken för första gången i svensk tappning. 1001 sätt att leva
utan att arbeta är en sjusärdeles uppsluppen och samtidigt tokigt konkret
tips- och råd-bok om hur man ska gå tillväga för att leva liksom frikopplad
från den vanliga pengaekonomin så att man inte behöver arbeta. Hela 1001
finurliga metoder anges.
Man kan t ex se till att hitta en miljon dollar i en toalettstol och vara
den ende som vågar fiska upp pengarna. Man kan stjäla bröd från duvorna i
parken. Eller klä ut sig till duva. Man kan se till att bli kung. Eller
vinna på lotteri. Eller ramla ut genom ett fönster och få ut
försäkringspengar. Eller man kan bli en staty. Eller en svältande konstnär.
Man kan hyra ut sin kropp till forskning. Man kan spela död. Man kan bo på
ett varuhus. Man kan gifta sig med en filmstjärna. Man kan skrika "Snuten
kommer!" i en spelhåla. Man kan skriva en bok som den här. Man kan bli ett
träd. Eller bli osynlig. Eller bli en ängel. Eller bli en mytologisk figur.
Man kan vara en sån som gör stora upptäckter på ren tur. Man kan gå på
fester hela tiden. Osv. I den stilen, fast utförligare.
Roligt? Ja, absolut. Djupsinnigt? Ja, faktiskt det också. Åtminstone när
man har lärt känna Tulis författarskap lite närmare (han har skrivit över
50 böcker i just denna anda) och när man t ex har sett en del av hans
TV-shower (som alla är mycket enkelt upplagda, en enda kameraposition
filmar Tuli i fåtöljen i lägenheten på Manhattan, under en halvtimmes tid
sjunger och resonerar han om allt möjligt rakt in i kameran. Bitar av
programmen kan hittas på www.youtube.com, sök t ex på "Kupferberg This Land
Is Their Land") – då upptäcker man strax hans tunga politiska program: att
tydliggöra att USA inte är och aldrig har varit ett fritt eller jämlikt
land. Och mutatis mutandis är det många av rallarsvingarna som träffar
Europas välfärdsstater också, även gamla lydiga lagomlandet Sverige är
ganska ofritt och ojämlikt.
Kupferbergs alla uppradade "galna" förslag får kanske i första vändan
läsaren att bara ogenomtänkt och irriterat småskratta åt det orimliga i
hans förslag, men i andra vändan glider skrattet nog över i undran och
begrundan: Varför i hela fridens namn är vår nutida välfärd så inpiskat
inrutad? Hur gick det till när makten (tvånget, disciplinen) blev osynlig
och sipprade ut i livsluften och blev omöjlig att värja sig mot? Och är det
verkligen så illa? Är det verkligen omöjligt att leva lite friare än man
vanligtvis gör?
Bakhålls kontakt med
Tuli stod översättaren Christian Ekvall för. Han
lärde känna Tuli personligen och besökte honom i den hemtrevliga lägenheten
på nedre Manhattan, knökfull med böcker och skivor och protesthistoria.
Christian berättar om Tulis liv och verk i ett detaljerat efterord.
Tuli Kupferberg: 1001 sätt att leva utan att
arbeta. Klotband, sydda ark, högkvalitativt bokpapper, 96 sidor. ISBN
978-91-7742-296-9.
