Billie Holiday Billie Holidays självbiografi Lady Sings the Blues. Billie Holiday berättar öppet och oförställt och utan att rygga för detaljer om sitt hårda liv, om sin svåra barndom i Baltimore, om sina smärtsamma erfarenheter som prostituerad i tonåren, om sin utsatta position som svart kvinna i en rasistisk värld, om sina trassliga kärleksaffärer, om sina med- och motgångar i karriären, om sina förnedrande fängelsevistelser, om sina dövande droger.
    Saxofonisten Lester Young gav henne smeknamnet Lady Day för att hon under alla förhållanden höll huvudet högt och bevarade sin stolthet. Under hela sin karriär kämpade hon med drog- och spritproblem som inte blev lättare av att narkotikapolisen förföljde och trakasserade henne. Hon var en känslig själ med ett stort hjärta och ett omvittnat hetsigt temperament. När hon blev arg osade svavelederna och när inte orden räckte tog hon till knytnävarna. Lika snabbt var hon att trösta, hjälpa, stötta andra, särskilt musiker som hade det besvärligt.
    Som sångerska var hon den största, en stilbildare som påverkat alla efterföljande jazzsångerskor. Själv beskriver hon sin stil som en kombination av Bessie Smiths kraft och Louis Armstrongs teknik. Hon kan lyfta den enklaste sångtext till det sublimas höjder. Hon använder rösten som ett instrument, hon ger sången lika improviserade nyanser som det instrumentala solot. Med fraseringar och glidningar lägger hon in extra betydelser i orden. Hela hennes livs samlade glädje och sorg får spelrum i hennes sång.
    Lady Sings the Blues är Billie Holidays egen franka berättelse (skriven med vännen journalisten William Duftys hjälp) om hur allt blev som det blev, om hur hennes stormiga liv formade henne. Ett av det mest gripande och färgstarka artistporträtt som någonsin kommit på pränt.
    När boken publicerades 1956 ledde hennes ohöljda redogörelser för prostitutionen och narkotikaberoendet till upprörda skriverier. Det här liknade inga andra artistbiografier, det var inte den vanliga harmlösa cocktailpartylunken om egen förträfflighet och menlösa möten med andra kändisar. Det här var artisteri på liv och död, det här var blod och tårar.
    En del av episoderna i boken kom först att ifrågasättas. Någon recensent som intervjuat personer som känt Billie Holiday som ung ville göra gällande att hon aldrig varit prostituerad och att mycket i boken var felaktigt eller överdrivet. Senare efterforskningar, framför allt Stuart Nicholsons mycket grundliga Billie Holiday-biografi från 1995, visar med rättshandlingar och andra dokument att bokens mest uppseendeväckande inslag bevisligen är sanna, våldtäkten vid 11 års ålder, domen för prostitution vid 15 års ålder osv.
    Boken ingår i Bakhålls serie Legendary Artists' Books, dvs böcker av legendariska musiker och andra artister som även haft bokskrivande på repertoaren. Tidigare namn i bokserien har varit John Lennon, Leonard Cohen, Boris Vian, Bob Dylan. Samtidigt med Billie Holidays bok utkommer Yoko Onos bok Grapefruit som också ingår i denna bokserie.
    Med boken följer en bonus-CD med 17 sånger och en kort intervju. De flesta av sångerna är valda för att deras tillkomst kommenteras i boken. Här finns t ex Billie Holidays allra första skivinspelning, "Your Mother's Son-in-Law" från 1933, här finns "Night And Day", som hon kallar den melodi som är svårast av alla att sjunga, här finns sånger som "The Very Thought of You" från 1938 som exempel på hennes berömda samarbete med Lester Young, här finns förstås "Strange Fruit" – hennes egen personliga protestsång som blev den mest betydelsefulla sången i hennes karriär och en kampsång i rasfrågan.
    Billie Holiday besökte Sverige 1954 och sjöng i Stockholm, Uppsala, Örebro och Malmö. Bokens omslag och flikar pryds av Bengt H Malmqvists förnämliga foton på Billie Holiday från ankomsten till Stockholm Central och från framträdandet på Konserthuset den 11 januari 1954. Dagen därpå intervjuades hon av Olle Helander i Sveriges Radios studio på Kungsgatan 8 som ett inslag i Helanders program Jazzbiten. Intervjun är kort men intressant, Billie Holidays hesa härjade varma röst i de hastiga replikerna bryter fram och skapar hisnande närkontakt genom tidsgapet.

Billie Holiday: Lady Sings the Blues. ISBN 91-7742-186-8. I översättning av Niklas Lundgren. Med bonus-CD med 17 sånger och kort intervju.