En filosofisk klassiker i ny svensk översättning: Epiktetos: Handbok i livets konst. Epiktetos (uttalas Epicktetos, med betoning på pick) levde omkring 55 till 135 e.Kr. och var i början av sitt liv slav i Rom under en högt uppsatt man i kretsarna kring kejsar Nero. Hans herre hade sinne för hans begåvning och lät honom få utbildning med avsikten att han skulle ge lektioner i filosofi och talekonst och dra in pengar. Samtidigt var det något som gjorde honom mycket irriterad: Epiktetos oerhörda lugn, det där gränslösa behärskade lugnet irriterade honom så till den grad att han en dag tappade besinningen och spände fast Epiktetos ben i ett tortyrredskap bara för att få se honom skrika och gråta. "Om min herre vrider mer kommer benet att gå av" sa Epiktetos stilla. Ögonblicket senare small det till i benet. "Vad var det jag sa" var Epiktetos enda kommentar. Han fick därefter gå haltande genom livet, men det störde honom inte särskilt mycket.
    Epiktetos blev senare fri och arbetade som filosofilärare i Rom. C:a 89 e.Kr. fördev kejsar Domitianus alla filosofer från Rom och Epiktetos bosatte sig då i Nikopolis i Epirus, där han grundade en egen skola i filosofi. Han efterlämnade inga egna skrifter men en elev till honom nedtecknade denna bok, Handbok i livets konst, som är en ypperlig summering av hela den stoiska filosofins livssyn, det över allt upphöjda lugnet. Boken är en verklig klassiker och det är en glädje för Bakhåll att få aktualisera den genom en ny svensk översättning.
    Denna filosofi är inte livsföraktande och världsfrånvänd som man först skulle kunna tro. Tvärtom, tanken är att man ska leva ännu mer i livet, ännu närmare livet, uppleva livet helt och fullt och med alla sina sinnen. Man måste inse att det finns mycket i tillvaron som befinner sig utom ens egen kontroll – det ska man inte heller gräma sig över, inte förarga sig över, inte engagera sig i. Om du råkar ut för något negativt som du inte kan ändra på – bli då inte upprörd eller arg, du kan ju inte göra något åt saken. Inse istället att det finns en frihet i att inte bli arg. Den yttersta friheten, den verkliga friheten finns nämligen i ens egna reaktioner. Om man känner sig fri är man fri och om man känner sig ofri är man ofri. Det man först och främst måste lära sig att bemästra är alltså sin egen inställning.
    Boken är upplagd som en svit aforismer och exempel och man får sig många tankeställare och många aha-upplevelser. Vissa kan nog tycka att den stoiska filosofin är för extrem, att den inte går att praktisera i vår moderna tid. Men ändå kan man lära sig mycket av den. Grundtanken i den känns mycket adekvat för vår hetsade nutid när många bryr sig för mycket om ovidkommande detaljer i livet och nästan stressar ihjäl sig trots att det påstås att vi lever i ett välfärdssamhälle. För att vara en filosofisk klassiker skulle man kunna säga att boken är ovanligt angelägen, ett mycket meningsfullt tillrop från en svunnen tid till oss som lever idag.

Översättning Anders Håkansson.

Smakprov på Epiktetos visdomsord:

"Begär inte att det ska gå som du vill här i världen. Nej, önska att allting ska ske precis som det sker; då kommer ditt liv att förflyta lugnt."

"Om någon berättar att den och den talar illa om dig, försvara dig då inte mot det som sagts. Svara bara: "Han tycks inte känna till mina övriga fel, eftersom han bara tog upp de där".

"Prata inte i onödan. Säg bara det nödvändigaste och det kortfattat. Yttra dig sällan, när så krävs, men prata inte om ditt och datt: om gladiatorkamp eller hästkapplöpningar eller brottare, om mat och dryck och annat trivialt. Framför allt, tala inte om andra människor, vare sig det blir beröm eller kritik eller jämförelser. Om du kan, för in samtalet på ämnen som passar sig. Och har du hamnat bland folk du inte känner, tig då."

"De hänger inte ihop, sådana påståenden som: "Jag är rikare än du, alltså är jag större än du" eller "Jag är vältaligare än du, alltså är jag större än du". Logiken fordrar att man säger: "Jag är rikare än du, alltså är min egendom större än din", respektive: "Jag är vältaligare än du, alltså står min talekonst högre än din". Du själv består väl ändå varken av pengar eller talekonst."