Edvard Persson En samlings-cd med Edvard Persson som fått titeln En påg från Skåne och som innehåller ett urval av de många härliga insjungningar på 78-varvsskivor som Edvard Persson gjorde under 1930- och 1940-talet, omsorgsfullt överförda till cd. Skivan ingår i serien Bakhåll Sound Archive med intressant ljudmaterial förpackat i den särskilda plåtasken.
    Edvard Persson (1888–1957) är en av svensk films genom tiderna mest populära skådespelare. Särskilt under perioden 1932–1943 var han en publikmagnet av sällan skådat slag med minst två långfilmer per år som alla sågs av mer än miljonen biobesökare. Även om han i filmerna gick under olika namn (Larsson, Månsson, Jeppson, Karlsson m fl) och hade olika yrken (snickare, expressbud, bagare, gästgivare, bonde, skomakare m fl) spelade han egentligen hela tiden samma person, en person som låg mycket nära hans privata jag, den gemytlige skåningen, go' och gla' och förtjust i mat och dryck, trygg och naiv men också finurligt bondslug när det behövs. Filmerna kunde beskyllas för att vara allmänt förnöjsamma och därmed reaktionära, men de hade också tydliga inslag av kritik mot överheten och tog alltid ställning för de lägre samhällsklasserna. Edvard Perssons egen hållning var humoristiskt antiintellektuell, t ex genom parodierande felsägningar: "Nu kom jag allt i sista monumentet". Bildade personer brukade framställas som löjliga snobbar och representanter för överheten som maktberusade skurkar. Filmerna inleddes vanligen med Edvard Perssons joviala person som fokalpunkt i idyllen men strax tornade problemen upp sig – det kunde vara landsfiskalen som höll på att sätta byns oskyldigaste i fängelse eller godsägaren som tänkte agera ut hela sin byråkratiska brutalitet och krossa någon hederlig liten fattig människa – då griper Edvard Persson in och visar att han inte bara är jovialisk utan också handlingskraftig. Snabbt ställer han allt i ordning, tillintetgör översittarna med rappa repliker och återupprättar idyllen med några resoluta åtgärder – och så kan publiken andas ut. Receptet följdes i film efter film och succén blev lika stor gång på gång. Genombrottsfilmen var Söderkåkar (1932) som utspelades på Söder i Stockholm, där merparten av det första dussinet filmer utspelar sig. 1936 provade man att flytta scenen till Skåne med filmen Söder om landsvägen, vilken gjorde ännu större succé‚ Kalle på Spången (1939) och Livet på landet (1943). I Kalle på Spången är Edvard Persson gästgivaren Kalle Jeppson på värdshuset Spången som med fast hand och sunt förnuft reder upp i en härva av olycksaliga händelser och ställer allt till det bästa. Filmen blev en succé‚ även i Danmark där den visades under titeln Landevejskroen. En biograf i Köpenhamn visade den 4 gånger om dagen i 87 veckor i sträck. Det var under den nazityska ockupationen – antagligen tolkade den danska publiken in en extra dimension av sammanhållning mot tyskarna i filmen. Totalt gjorde Edvard Persson 45 långfilmer (varav de 7 första var stumfilmer), 1924–1956.
    Det berättas anekdoter om Edvard Perssons divalater. När han kom till inspelningsstudion brukade hans första replik vara "Jaha, och så sätter vi ljuset på mig, tack". Han var medveten om att det var han som var filmens viktigaste ingrediens och gjorde ingen hemlighet av att han visste det. "Flytta på dig, det är mig publiken vill se" sa han och tog plats i bildens mitt. Ändå var han omtyckt av såväl skådespelarkollegor som inspelningspersonal. Till och med hans regissörer tyckte om honom, trots att han brukade göra gällande att han egentligen inte behövde någon regissör, att han mycket väl hade kunnat sköta regin helt på egen hand. Som Jan Richter sammanfattar saken i sin välskrivna och uttömmande Edvard Persson-biografi: "Hans yrke var att spela Edvard Persson, och ingen gjorde det bättre än han."
    Edvard Persson var också en stor sångartist. Han gjorde 226 insjungningar på 78-varvsskivor, 1927–1954. Många av sångerna var knutna till filmerna. Till vår skiva har vi gjort ett urval av hans allra bästa inspelningar och överfört dem till cd. Här finns ett pärlband av hans mest kända sånger, t ex "Jag har bott vid en landsväg", "Lite grann från ovan", "Kalle på Spången", "Vi klarar oss nog ändå", "En liten vit kanin" och "Ja' ä' en liten påg från Skåne". Här finns också mindre kända men lika charmanta mästerverk som "Ett par tre mannar", "Alla är vi sjömän", "Oj oj oj oj vad hon var söt", "Stinsen på Lyckås" och många fler. En gyllene kavalkad av utsökta Edvard Persson-nummer.
    Edvard Persson var känd för att festa kopiöst. Fanns det tillgång till mat och dryck, och det fanns det alltid, så åt och drack han mycket mer än vad som var hälsosamt. Tidigt fick han känningar av att kroppen inte orkade med hans livsstil, framför allt var det hjärtat som sviktade. Ändå fortsatte han att hålla samma slitsamma arbetsschema: vardagar fulltecknade av filminspelningar (eller skivinspelningar), lördagar och söndagar fulltecknade av scenframträdanden, ofta med långa resor mellan spelplatserna.
    1950 flyttade han med sin fru Mim (som man kan se i biroller i många av filmerna) till ett hus som döptes till Gåsabo, i Rekekroken i Jonstorp i Kullabygden i nordvästra Skåne med föresatsen att börja trappa ner och ta det lugnt. Men föresatsen följdes inte, filmandet och framträdandena fortsatte med nästan oförminskad styrka. 1952 fick han en hjärtinfarkt men drog sig ändå inte tillbaka. När han gjorde sin sista film, Där möllorna gå, 1956, var han vid mycket dålig hälsa och genomförde inspelningen under stora plågor. Han dog av en hjärnblödning den 19 september 1957, 69 år gammal. Han och Mim ligger båda begravda på Jonstorps kyrkogård.

Samlings-cd med Edvard Persson: En påg från Skåne. BAKCD 0242. Förpackad i metallask, Bakhåll Sound Archive. Informationsfolder med bilder och kommentarer av Peter Glas.