Med Ensamhetens fort tar Daniel Ahlgren "ett sista farväl av verkligheten" – hävdar han, i fortsättningen tänker han helt ägna sig åt superhjälteserier – med en samling serier och skämtteckningar.
     Vi får veta vad som hände en kväll på den nu igenvuxna genvägen. Vi bevittnar hur en skolpjäs saboteras av dålig regi och inkompetenta klasskamrater. Dessutom: En skogsutflykt som skulle bli så rolig blir bara sådär, en sommardag är varm och äcklig. Men allt är inte hemskt! Nejdå, det finns bra saker också (en katt). Trogna läsare återser en och annan bekant. Till och med författaren själv dyker upp. Allt detta och mer därtill finner vi i detta nya oemotståndliga album från Ahlgrens geniala ritstift.
     Ensamhetens fort är det sjunde albumet av Daniel Ahlgren som Bakhåll publicerar, de övriga är The girl who never fick nån post (2002), Supertråken (2002), Advent (2004), Ropa på Ulrik (2006), Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva? (2007) och Jag gråter bara i andra dimensioner (2008). De fyra förstnämnda går samtliga i den typiska vemodiga vardagsstil som Ahlgren gjort sig känd för, med fingertoppskänsla för de små detaljer som skapar vardagsnärvaro och vardagstankeflykt. I de två sistnämnda ligger fokus på en annan problematik: de intrikata krux en superhjälte-rookie kan ställas inför. Medan årets album alltså är ännu ett helt underbart vardagsnärvaroalbum.

Daniel Ahlgren: Ensamhetens fort. Seriealbum i mjuka pärmar, UV-lackat omslag, kvalitetspapper, sydda ark, 160 sidor. ISBN 978-91-7742-336-2.