En briljant gastkramande spännande nutida krigsroman, skriven av Wilhelm Agrell, med titeln Inspektören.     Boken handlar om Sten, svensk FN-observatör, som skickas ut för att övervaka kriget på Balkan 1993. Sten är en präktig svensk karlakarl, stabil, lugn, med en stor portion idealitet och optimism. På typiskt svenskt vis tycker han bekymrat att kriget är bra onödigt och hoppas och tror att det ska gå att medla mellan parterna och mildra motsättningarna åtminstone lite grann med hjälp av sunt förnuft och god vilja. "Om vi kan få till stånd en dialog så har vi nått halva vägen" osv. Sådana föresatser låter ganska rimliga i våra svenska öron, men vad som väntar Sten är inget i den vägen, inget förhandlingsbart, utan något helt annat, vad han möter är det moderna krigets groteska megavansinne.     Ingen liten överblickbar fejd mellan två läger, utan ett fullkomligt absurt sammelsurium av infernalisk krigskommers. Hårdvalutan är diesel, cigaretter och falska pass. Allt som görs är huvudlöst kortsiktigt. Man sågar utan att blinka av den gren som hela stan sitter på om man kan sälja den som ved för två spänn.     Kommers, kommers, krigskommers. The algebra of need. Nya dolda anonyma pampar och magnater figurerar i bakgrunden med feta plånböcker och smarta snabba schackdrag. Om en last med varor ska ta sig igenom området måste den köpas loss med kontanter gång på gång för varje zon som passeras, och ofta är det samma plånbok som tar emot pengarna igen och igen.     Tre parter krigar. Bara en av dem har tungt artilleri – och säljer beskjutning av de båda andra för reda pengar, si-och-så många dollar per granat, beställ tid och plats för beskjutning. Kriget rasar på dag ut och dag in, ett tröstlöst skjutande utan slut som skapar en ny vardag, en galen krigsvardag, som drar fram det sämsta ur människan, det elakaste, det lägsta, det dummaste.     FNs stora ord och order ska följas – även om det i praktiken bara blir tomma ord och tomma handlingar. FN får för sig att kraftledningen som tidigare försedde området med ström ska repareras, att strömmen ska skapa fred – och Sten och hans mannar får i uppdrag att planera en reparation, inspektera de sönderbombade kraftledningsstolparna. Kraftledningen ringlar genom området, sick-sackar mellan zonerna, men det finns inget intresse för medverkan i konstruktiva planer, istället vill alla parter på listigast möjliga sätt tjäna mesta möjliga pengar på alla dessa naiva FN-projekt.     Boken är kolossat stark, svidande, omskakande. En ny Moment 22. Joseph Hellers roman Moment 22 handlade om absurditeten i andra världskriget, denna bok handlar om den nya moderna absurditeten i det nya moderna kriget.     Och det faktum att boken är skriven av just Wilhelm Agrell, som är en mycket kunnig och saklig bedömare av dessa ting, det faktum att just han beskriver det moderna kriget – som närsomhelst kan utbryta varsomhelst – som en enda okontrollerbar slapstickfars med förfärlig förintelsekraft gör boken alldeles extra kusligt angelägen.