Följande böcker av Kafka finns till försäljning:

Den försvunne. (Ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.) Världen lärde känna boken under titeln Amerika, det namn Kafkas vän författaren Max Brod valde när han lät publicera den 1927. När Bakhåll nu kommit till denna volym i vår utgivning av Kafkas samlade skrifter väljer vi att använda oss av Kafkas egen titel. Den försvunne är berättelsen om pojken Karl Rossmann som skickas till Amerika av sina skamsna föräldrar sedan han förförts av en tjänsteflicka och fått barn med henne. Om hans drömska resa till det gigantiska landet, om eldaren i maskinrummet på fartyget under överresan, om farbror Jakob, senatorn, som visar honom New York. Karl får anställning som hisspojke på ett väldigt hotell med 30 hissar, jobbar 12-timmarsskift i stram kostym och svetten lackande. Lurendrejarna Robinson och Delamarche drar in honom i sina skumma affärer. Han blir uppassare åt den feta damen Brunelda. Han får nytt hopp av en reklamaffisch som utlovar arbete åt alla på den stora Oklahamateatern och ger sig iväg med tåg över kontinenten.
     Berättelsen har av många hyllats som det bästa, det mest färgstarka, det mest underhållande Kafka skrev. Framställningen är ett paradexempel på den berömda "kafka-artade" berättarstilen: ett noggrant redogörande, med tydliga visuella berättelsedetaljer som tränger sig tätt på läsaren, fascinerande i sin skärpa, i sin originalitet, i sin realism – samtidigt som en känsla av icke-realism smyger sig på, en känsla av overklighet, av att det verkliga blir overkligt och det overkliga verkligt.

Inte ens natten är tillräckligt mycket natt. (Ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.) Titeln – som har den underförstådda fortsättningen "...för att man ska kunna skriva" – är ett citat från ett av breven. Det är den andra volymen i en svit som innehåller Kafkas samlade brev, i kronologisk ordning. Denna volym innehåller breven från november 1912 till januari 1913. Den första volymen hette En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss och innehöll brev från 1900 till oktober 1912.
   Fascinerande läsning som ger många intressanta inblickar i Kafkas liv, många nycklar till förståelsen av hans person.
   Kafka kunde själv uttrycka starka tvivel på brevet som kommunikationsmedel. Mot slutet av sitt liv skrev han så här:
   "All olycka i mitt liv – jag klagar inte, utan vill endast i största allmänhet upplysa om ett sakförhållande – härrör, skulle man kunna säga, från brev eller från möjligheten att skriva brev. Människor har nästan aldrig bedragit mig, brev däremot alltid, och då inte andras utan mina egna." Detta sagt av en brevskrivandets mästare, vars brev är litterärt formulerade, innehållsrika, nyansrika, djuplodande skildringar av tankar, känslor, situationer, konflikter, vardagsfunderingar – brev som har allt.
   Den aktuella perioden dominerades helt av brevväxlingen med Felice Bauer, som Kafka träffat en gång hemma hos Max Brod i augusti 1912. Kafka bor i Prag, Felice i Berlin. Båda har anställningar att sköta, Kafka som tjänsteman på Arbetarnas olycksförsäkringsanstalt, Felice som sekreterare på ett företag som tillverkar diktafoner, men mycken tid ägnas åt brevskrivande.
   Kafkas kärleksbrev är långa och utförliga, och många, ofta två långa brev per dag, och det är postgång alla dagar i veckan, även söndag. Felices svarsbrev till Kafka finns inte bevarade, men även hon skrev många och långa brev.
   De träffades inte igen förrän i slutet av mars 1913. I breven till Felice lämnar Kafka kontinuerligt rapporter om sitt litterära arbete, framför allt novellen Förvandlingen och romanen Den försvunne som tillkom vid denna tid.
   Gång på gång ber han Felice om förståelse för sina författarambitioner, men får ingen respons, tvärtom, med tiden växer snarast ett krav på det motsatta fram, Felice vill att han ska upphöra med sitt författande. Kafka protesterar:
   "Skulle jag inte satsa alla mina krafter på det enda område där jag verkligen känner mig hemma? Vilken hopplös idiot jag vore om jag inte gjorde det! Det är möjligt att det jag skriver inte är något värt, men då är det också ställt utom allt tvivel att inte heller jag är något värd."
   Kafka är kär och förtjust, han sjunger Felices lov med hela sin väldiga formuleringsrepertoar, samtidigt är breven fulla av vånda, han oroar sig, undrar om hon förstår honom, når breven fram, varför kom det inget brev idag? Och alla hans övriga våndor, det gäller vilken mat han kan tåla, det är konflikterna i familjen och på jobbet, det är den oerhörda våndan i författandet och det ständiga grubblandet över hälsan.
    Kafkas och Felices förlovning skulle senare komma att brytas och återupptas flera gånger. Den avgörande knäcken för deras förhållande kom när Kafkas sjukdom, lungtuberkulos, konstaterades, hösten 1917. Då först bröts förlovningen definitivt – eftersom det ansågs som en självklarhet att Felice inte kunde ingå äktenskap med en sjukling. Drygt ett år efter den slutgiltigt uppslagna förlovningen gifte sig Felice med en framgångsrik affärsman. 1936 emigrerade familjen till USA, och sedan hennes man avlidit året efter inledde hon en egen karriär inom affärsvärlden. Om sin relation till Kafka var hon mycket förtegen och nämnde den inte ens för sina barn. Hon dog 1960.
   Översättningarna av de i volymen ingående breven till Felice Bauer, vilka första gången gavs ut på Bakhåll 1997, har reviderats inför publiceringen i Samlade skrifter. Inga av de övriga breven har tidigare översatts till svenska.
   Som vanligt är texterna utförligt kommenterade av Kafkaexperterna Hans Blomqvist och Erik Ågren, som också står för översättningarna. De flesta av breven presenteras här för första gången på svenska.

Dagböcker 1909–november 1911 och Dagböcker december 1911–1913. (Ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.) De två första av tre volymer som innehåller Kafkas samlade dagboksanteckningar.
   Kafkas sätt att använda sin dagbok som en blandning av dagbok och litterärt skissblock gör hans dagböcker till en mycket brokig samling av novell- och romanutkast, själviakttagelser, reflexioner kring skrivandet och dess villkor, referat av drömmar, funderingar kring böcker han läst, teaterpjäser han sett osv.
   För Kafka är det aldrig fråga om nonchalanta tankar nedkastade i hast på papper, utan om det rakt motsatta: varje ord är viktigt, varje formulering eftertänksam, ofta är tonen förtvivlad, ibland desperat, allt har tillkommit i en fullkomlig närhet till pennan och pappret, författarens absoluta uppriktighet strålar med kraft från texten. Man dras in i Kafkas värld där precis allting i tillvaron, minsta detalj som man i vardagslag annars knappt lägger märke till, har fått tillbaka sin rätta aura av gåtfullhet och blivit värd att begrunda.

En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss. (Ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.)
    Boken är den första i en rad volymer som innehåller Kafkas samlade brev, i kronologisk ordning. Denna volym innehåller breven från år 1900 till oktober 1912.
    Fascinerande läsning som ger många intressanta inblickar i Kafkas liv, många nycklar till förståelsen av hans person.
    I denna volym möter vi den unge Kafka, som gymnasist, universitetsstuderande, försäkringstjänsteman och som författare i vardande.
    Många av breven är till den livslånge vännen Max Brod, brev om såväl vänskapliga ting som om konkreta spörsmål angående publicerandet av Kafkas tidigaste verk. Här finns också många brev från det första av Kafkas många kärleksförhållanden–per–brev, brev till Hedwig Weiler. Under denna tid påbörjade Kafka även det mångåriga kärleksbrevskrivandet till Felice Bauer.
    Kafka kunde själv uttrycka starka tvivel på brevet som kommunikationsmedel. Mot slutet av sitt liv skrev han så här:
    "All olycka i mitt liv – jag klagar inte, utan vill endast i största allmänhet upplysa om ett sakförhållande – härrör, skulle man kunna säga, från brev eller från möjligheten att skriva brev. Människor har nästan aldrig bedragit mig, brev däremot alltid, och då inte andras utan mina egna."
    Särskilt greppet att redigera materialet kronologiskt, så att vi får läsa breven i den ordning de skrevs, gör att läsningen blir att följa Kafka på nära håll, i vardagen.
    Vi får följa hans bryderier och grubblerier, vi får se honom stånga pannan blodig mot tillvarons murar.
    Och om Kafka nånsin bemästrar sitt livskaos gör han det nog först och främst genom sin förmåga att formulera sig.
    Volymens titel – "En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss" – är ett direkt citat ur ett av breven, ett brev till Kafkas vän Oskar Pollak den 27 januari 1904. Citatet är representativt för Kafkas syn på litteraturen och skrivandet – det nödvändiga, det absoluta, det livsavgörande.
    För Kafka är resonemangen om litteratur också resonemang om livet, om livet som det levs och som det borde levas, och hans brev blir lika mycket privata brev som litterär text, mycket nära knuten till hans verk.
    De flesta av breven presenteras här för första gången på svenska.

Processen. (Ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.) Denna nyöversättning innehåller, för första gången på svenska, samtliga avsnitt som finns bevarade av Kafkas mest berömda romanprojekt. Processen har översatts till svenska två gånger tidigare, av Karl Vennberg 1945 och av Ingegärd Martinell 1981, och dessa översättningar har tryckts om många gånger. Men först i denna nya Bakhållutgåva har samtliga existerande avsnitt tagits med och avsnittens inbördes ordningsföljd klarlagts.
    "Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att han gjort något ont blev han häktad en morgon." – så börjar romanen. Vakterna som kliver in hos K. meddelar koncist att han är häktad och att processen har inletts, men han får inte veta vad han anklagas för, bara att han är häktad. Han får gå till banken som vanligt, fastän han är häktad ska han fortsätta sköta sitt arbete. Under veckorna som följer försöker han enträget att få klarhet i vad processen mot honom går ut på, men hans ansträngningar är helt resultatlösa. Han kallas till en rannsakning i vad som förefaller vara ett vanligt hyreshus i utkanten av staden. Inför en stor församling representanter för den okända myndighet som anklagar honom får han tillfälle att framföra sina protester mot hur han blir behandlad. Men han får inte heller nu veta vad anklagelserna går ut på. Han ägnar allt mindre tid åt sitt arbete på banken, allt mer åt processen. Han avlägger besök i domstolskanslierna men irrar bara bort sig, han engagerar en sjuklig och sängliggande gammal advokat till sitt försvar, men får ingen hjälp. Allt han företar sig verkar tvärtom bara förvärra hans sak, och processen rullar vidare.
    Trots sin delvis skissartade karaktär är boken en av litteraturhistoriens allra viktigaste och mest omtalade böcker. Den tillhör de fåtal enskilda böcker som haft massiv påverkan på all modern litteratur, ja tillochmed på det allmänna medvetandet. Dessutom är den alltjämt lika outgrundligt intressant och spännande att läsa!

Till frågan om lagarna innehåller samtliga texter ur Kafkas litterära kvarlåtenskap skrivna 1920–1924 med undantag för romanen Slottet och dagböckerna. Allt i nyöversättning. Flera av texterna utkommer här för första gången på svenska. (Boken ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.)
    De flesta av bokens texter har tillkommit under de två sista av Kafkas sex intensiva skaparperioder, 1920 och 1922/23. Sedan 1917 led Kafka av lungtuberkulos och han hyste inga större förhoppningar om att bli frisk. Han var inställd på att återstoden av sitt liv bära på sjukdomen som ett laddat vapen, som han uttryckte det. Ändå kunde han periodvis bli mycket litterärt produktiv. Under en sådan period genomgick han varje dag samma skapandets metamorfos, först var han sluten och sammanbiten och gick av och an, sedan satt han i många långa timmar vid skrivbordet, fullständigt koncentrerad på skrivandet. Hans sista fästmö, Dora Diamant, har beskrivit förloppet. Hon levde med Kafka de sista åren och var ofta närvarande i rummet när han skapade, såg hur han knöt sig inför uppgiften och hur han efteråt var som förvandlad, lättad, hur han svävade.
    Volymen innehåller en lång rad oerhört intressanta texter från Kafkas arbetsböcker. Här finns till exempel den korta suggestiva berättelsen Gäst hos de döda där berättaren strosar omkring i en snedbelyst gravkapellvärld och småpratar med vaga gestalter med förbindelser åt båda sidorna. Här finns märkliga episodhistorier som till exempel när berättaren söker arbete hos en bergsingenjör, med underliga kärva detaljer utlagda i torftig exakthet. Här finns mejslade mästerverk som den kompakta novellen Bilder från försvaret av en gård, en stram berättelse om soldater på en gårdsplan, med petiga soldatbestyr och krokig förvriden kasernstämning. Här finns flera prosastycken på temat gå vilse, t ex när berättaren går vilse i ett törnesnår i en park och måste klippas fram av parkpersonalen. Här finns den inträngande rolltexten En hunds forskningsarbete, som sammansmälter hundpsyke och människopsyke till bara psyke, i en enda lång glidande kafkagenial kameraåkning. Här finns den vibrerande täta novellen Boet, om en underjordisk varelse som frenetiskt bygger på sitt bo av vindlande gångar, reservutrymmen, flyktvägar, alltid ihärdigt sysselsatt med att söka en vrå, en trygghet, en plats i tillvaron.

Under byggandet av den kinesiska muren innehåller samtliga texter ur Kafkas litterära kvarlåtenskap skrivna 1916–1919 med undantag för dagböckerna. Allt i nyöversättning. Flera av texterna utkommer här för första gången på svenska. (Boken ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.)
    Många av bokens texter skrev Kafka i ett rum på Alkemistgränden i Prag. Han hade inte möjlighet att sova där, men kunde komma dit några timmar varje kväll för att skriva, vilket var en räddning eftersom det var alldeles för bullrigt i hans bostad. Först i mars 1917 lyckades han hyra en lägenhet som han kunde både arbeta och bo i. Tidigt en morgon i början av augusti 1917 hostade han blod och läkaren konstaterade att han hade tuberkulos. För Kafka innebar detta dystra besked i viss mån en befrielse, eftersom det gav honom en ursäkt att ge upp planerna på äktenskap med Felice Bauer som varit hans fästmö i fem år. Under de 7 år som följde innan Kafka dog var han i perioder mer eller mindre sysselsatt med sitt författarskap. En stor del av texterna i denna volym tillkom i Prag under vintern 1916–17. När lungtuberkulosen diagnosticerats lämnade Kafka Prag och bodde i åtta månader hos sin syster Ottla ute på landet. Här författade han många av aforismerna i boken. Våren 1918 återvände han till Prag och till att börja med var han så mycket bättre att han kunde arbeta på försäkringsinstitutet igen. I oktober drabbades han dock av spanska sjukan och svävade under några dygn mellan liv och död. Han kom åter på benen men var svag och reste till ett pensionat i bergsbyn Schelesen för att försöka återvinna sin hälsa. Under sådana omständigheter har bokens texter tillkommit.
    Här finns en lång rad mycket märkliga noveller och prosastycken. Volymen innehåller också många av Kafkas aforismer, underfundiga kärnord som han skrev i sina skrivhäften. Och en lång rad andra intressanta texter från Kafkas litteraturverkstad.
    I förordet berättas om hur texterna kommit till, om Kafkas liv under skrivandet av just dessa texter.

Beskrivning av en kamp. Boken innehåller samtliga texter ur Kafkas litterära kvarlåtenskap skrivna till och med 1915 med undantag för romanerna Den försvunne och Processen samt dagböckerna. Allt i nyöversättning. Flera av texterna utkommer här för första gången på svenska. (Boken ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.)
    70 av volymens 208 sidor upptas av Kafkas första större arbete, den märkliga berättelsen Beskrivning av en kamp som han började skriva på 1907, när han var 24 år. Det är en på alla sätt underlig berättelse. Den handlar om två mäns vandring under en vinternatt i Laurenziberg, men precis som i en dröm växlar skeendet mellan att å ena sidan vara tydligt, rimligt, förväntat och å andra sida oöverskådligt, obegripligt, överraskande. Berättelsen är underlig även i själva sin uppläggning. Det är som kinesiska askar – en person i berättelsen börjar berätta en berättelse och i den berättelsen finns också en person som berättar en berättelse osv. Redan i detta ungdomsverk märker man det omtalade "drömartade" i Kafkas berättarkonst, som har så typiska drag, t ex en omständlighet med skarptecknade visuella detaljer som skänker läsaren en stark upplevelse av närhet och verklighet – men strax förs handlingen vidare med en fullkomligt överraskande händelse som totalt bryter verklighetsnärheten. Eller de många vindlande resonemangen som börjar snustorrt med självklara utgångspunkter, och förs vidare steg för steg, strikt och metodiskt, men strax förlorar sig i fullständiga orimligheter.
    Här finns också den lustiga berättelsen Blumfeld, en gammal ungkarl. En drygt 20-sidig novell om en ordningssam äldre herre som på dagarna arbetar som tjänsteman på en linnefabrik. Han sköter bokföringen, betalar ut löner till fabrikens 60 hemsömmerskor, håller ordning på tygerna osv. På kvällarna kommer han hem till sin ensamma våning, tar på sig sin nattrock, tänder sin pipa, läser i en fransk tidskrift och smuttar på ett glas körsbärslikör innan han går och lägger sig. Han känner sig mycket ensam och har funderat på att skaffa sig en hund, men avfärdat det eftersom en hund drar in så mycket smuts. Men en kväll när han kommer hem har han fått en märklig påhälsning i lägenheten – av två blåvita plastbollar som oavbrutet hoppar upp och ner och börjar följa honom runt i lägenheten. Studsandet mattas inte av utan fortsätter oförtrutet, oförklarligt. Medan Blumfeld sover studsar de under hans säng. Han kan inte begripa varifrån de kommer och hur de kan studsa så där. Och Kafka ger oss ingen ledtråd till hur vi ska uppfatta de mystiska studsande bollarna – men en mäktig känsla av verklighetskondensering a la Kafka infinner sig och man läser vidare i förundran.
    Och en lång rad andra intressanta texter från Kafkas tidiga år som författare. Som vanligt är texterna utförligt kommenterade av Kafkaexperterna Hans Blomqvist och Erik Ågren, som också står för översättningarna (allt är nyöversatt för denna volym). I ett efterord redogörs för Max Brods kontroversiella utgivning av Kafkas litterära kvarlåtenskap.

En svältkonstnär (boken ingår i Bakhålls serie: Kafkas samlade skrifter.)
    Den innehåller allt som Kafka själv förde till trycket.
    En stor del av Kafkas litterära produktion, t ex de tre romanerna, utkom postumt. Det var Kafkas vän Max Brod som förvaltade Kafkas efterlämnade manuskript och skötte publicerandet. Men faktum är att Kafka själv förde en hel del texter till trycket medan han ännu levde, de texter han var mest nöjd med.
    Kafka publicerade inte mindre än sju böcker och ett antal noveller och småtexter i tidskrifter medan han levde. Allt detta finns samlat i denna bok. Materialet intar en särställning i författarskapet: Det här är de texter Kafka verkligen ansåg sig klar med, som han har putsat och slutfört och bestämt sig för att publicera. Allt övrigt Kafkamaterial som senare utkommit, t ex romanerna Processen, Slottet, Den försvunne och annat, kan betecknas som postumt publicerade råmanus.
    I boken finns många av Kafkas mest kända texter, t ex Förvandlingen, Domen, I straffkolonin, En svältkonstnär. Och en mängd andra noveller. Allt är nyöversatt och försett med initierade kommentarer av Kafkaexperterna Hans Blomqvist och Erik Ågren.
    En svältkonstnär har faktiskt utkommit tidigare på Bakhåll i en annan version. För fem år sedan, 1995. I mjuka pärmar. Då innehöll den inte de texter som Kafka lät publicera i tidskrifter, utan enbart de texter han lät publicera i bokform. Nu är den utökad så att allt finns med – allt som Kafka själv förde till trycket, såväl i böcker som i tidningar och tidskrifter. Sammanlagt 51 berättelser/texter.
    Boken innehåller fantastisk läsning, en flödande rikedom av litterär genialitet, Kafkas unika stil, Kafkas formidabla precisa formuleringsförmåga, Kafkas outgrundliga berättande fantasi.
    Kafka har så många olika sidor i sin författarpersonlighet och alla finns representerade här. Här finns den surrealistiske mardrömmaren Kafka (som t ex i Förvandlingen), här finns den humoristiske absurde Kafka (som t ex i En svältkonstnär), här finns den groteske otäcke Kafka (som t ex i En läkare på landet), här finns den lågmälde Kafka (som t ex i de tidigaste texterna).

Brevet till fadern, som innehåller det långa brev som Franz Kafka skrev till sin far i november 1919, men som fadern, så vitt man vet, aldrig läste. En anklagelseskrift, ett förtvivlat försök till kontakt, ett försök till uppgörelse.
      Kafkas far, Hermann Kafka, var f d gårdfarihandlare och gatuförsäljare, f d plutonchef i armén, när brevet skrevs var han 67 år och butiksägare i galanterivaror och grosshandlare i tygvaror. Han hade med andra ord varit förhållandevis framgångsrik som affärsman, marscherat den långa vägen från armod till välstånd. Som familjefar var han hård, kall, omedgörlig, dominant, föga medkännande.
      Kafka själv var 36 år när han skrev brevet. Hans ambition hade länge varit att komma bort från Prag och föräldrahemmet, men han bodde fortfarande kvar. Han hade två stora mål i livet: att bilda familj och att leva på sitt författarskap. Ingetdera verkade lyckas. Han var sjuk i tuberkulos. Hans giftermålsplaner hade lett till en allvarlig konflikt med fadern, som öppet visat sitt förakt för sonens val av fästmö. Det var i denna situation han beslöt vända sig till sin far med ett brev som förhoppningsvis skulle göra "livet och döden lättare att uthärda för dem båda".
      Boken är samtidigt det mest ambitiösa försök Kafka någonsin gjorde att skriva en självbiografi och utan överdrift en nyckelskrift för envar som vill försöka förstå Kafka. Många av Kafkas berättelser, t ex Domen, Förvandlingen, Den försvunne handlar om söner – Georg Bendemann, Gregor Samsa, Karl Rossmann – som på olika sätt hamnat i konflikt med sina fäder, med förödande konsekvenser för sönerna.
      Den bärande tanken i Brevet till fadern är att fadern och sonen tillhör samma familj och lever under samma tak men i varje annat avseende är fullkomliga främlingar för varandra. Kafka betonar att han är en Löwy, inte en Kafka, dvs att han ärvt mer från moderns, den intellektuella sidan av familjen, än från faderns, den fysiskt starka. Därför var han extra känslig för faderns uppfostringsmetoder, som visserligen inte innehöll några inslag av fysiskt våld, bara förakt och hot om våld, vilket på den unge Franz hade starkare verkan än hugg och slag. När han som barn en natt gnällde efter vatten och inte lät sig tystas av enbart hotelser slet fadern honom ur sängen och lät honom står ensam på balkongen en stund. Sådan händelser fick Franz att tro att också hotelser som t ex "jag ska sprätta upp dig som en fisk" kunde omsättas i verklighet.
      Ingenting sonen företog sig rönte uppskattning eller intresse. Det var därför bara följdriktigt att även hans skrivande möttes med likgiltighet eller motvilja. Varje ny bok hälsades av den ständigt kortspelande fadern med orden: "Lägg den på mitt nattduksbord."
      Ändå angick dessa böcker fadern mer än någon annan: "Mitt författarskap handlade om dig, där klagade jag bara över det som jag inte kunde få klaga över vid ditt bröst."

Förvandlingen har kallats världslitteraturens bästa novell. Nu ger Bakhåll ut den tillsammans med utförligt efterord. Denna volym ingår inte i Kafkas samlade skrifter utan är fristående. (Förvandlingen finns även med i En svältkonstnär, se ovan.)

Fängelset är en roman skriven av en viss Kranz Fafka. Ja, du läste rätt! Inte Franz Kafka utan Kranz Fafka. Boken är en parodi eller om man så vill kärleksfull pastisch på Kafka. Den handlar om Rudolf Rossman, bror till Karl Rossman i romanen Amerika. Vem har skrivit boken? Vem ÄR Kranz Fafka? En vän i anden.

Se även Crumbs och Mairowitz tecknade Kafkaintroduktion och presentationen av Bakhålls utgivning av Kafkas samlade skrifter.